Ellen Key (1849-1926) var sin tids mest kända svenska författare och pedagog. Som författare har hon utgivit bland annat flera feministiska artiklar, böcker om folkbildning, arbetarrörelsen och samtidspolitiska pamfletter och författaranalyser. Key tjänstgjorde fram till femtioårsåldern som lärare främst i Anna Whitlocks skola samt som föreläsare på Stockholms arbetarinstitut.
Ellen Key gjorde skillnad på kunskap och bildning ”Bildning är icke vad vi lärt utan vad vi hava kvar när vi glömt allt vi lärt.” Detta kända citat sammanfattar ganska väl Ellen Keys bildningssyn. Hon ser inte bildningen som i första hand ”nyttoinriktad”, den kan inte mätas i boklig kunskap. Bildning är snarare sammansmältningen av förståndets, hjärtats och smakens bildning. Den estetiska bildningen sätter hon särskilt högt och kultur och bildning hör intimt samman. Varje människa bär på ett bildningsanlag. När man upptäckt och utvecklat detta frö till bildning menar hon att hela personligheten utvecklas. Bildningen gör oss till en bättre människa enligt Key . Kunskap kan tänkas utan bildning och ”är den lägre grund på hvilken bygges eller inte bygges”.
Barnets århundrande som gavs ut 1900 blev den bok som blev hennes internationella genombrott. Den översattes till c:a 26 språk. Hon inspirerades av Montaigne, Rousseau och Spencer. I boken kritiserar hon den undervisningen som skedde i skolorna. Barnen skulle fostras/danas till självständiga individer som kunde ta ställning till problem och lösa dem steg för steg med hjälp av lärare eller på egen hand. ”..barn skola hava roligt och ej behöva vara rädda. Aga – och även betyg –skapar osjälvständiga människor och bör avskaffas”.
Ellen Key hade en dröm om att grunda en folkhögskola för kvinnor vid sitt barndomshem Sundsholm. Den drömmen kunde hon aldrig förverkliga men hennes insatser som folkbildare blev betydande.
Särskilt intresserade hon sig för hur kvinnor skulle bibringas bildning. Ett exempel på detta är nätverket Tolfterna som hon var med om att grunda 1892. I Tolfterna träffades kvinnor ur olika samhällsklasser för att lyssna på föredrag och musik, läsa, samtala och dricka te. Osökt kommer man att tänka på sällskapets kulturaftnar på Strand.
Trots avgörande framsteg som skett vad gäller kvinnors villkor finns fortfarande anledning att i folkbildningen anlägga ett kvinnoperspektiv. Under historiens gång har det funnits speciella kvinnofolkhögskolor i Sverige.
Senaste kommentarer